linepine

jävlajävlajävlajävla dig. Jävla dom som fått mig att känna mig värdelös. Alla dom.
Jävla mig som låter dom komma åt mig.
Jävla dig som lurade mig. Jävla dig som nu har det bra, kan rycka på axlarna 'så kan det bli, finns inget att göra nu' och gå vidare. Medans jag är som ett stort infekterat sår som inte vill läka.

Men vad har man för val? inget. Faktum är att du inte vill ha mig. Och sanningen är att även om du ville så skulle inte ens du (som var mitt bästa, största plåster) kan få det här såret att läka.
Ska jag då bara ha det här såret alltid? Och hur ska jag kunna läka det?
Jag pratar, jag flirtar, jag dejtar. Varför dejtar jag? Jag är ju inte intresserad. Men vad som helst för att slippa tänka på dig. Du. Jävla du.

Så jävla er. Som inte tänker på hur saker blir innan ni beter er som skit. Det går inte att bara låtsas som någon inte finns. Man kan inte radera någon ur ens förflutna. Det fingerar inte så.
Att tänka på vad man gör mot andra är inte så jävla svårt.
Så.
Ja. Jag är arg. Men det är väl fan på tiden?