linepine

Jag är så trött på att vakna, vara vaken och somna med samma tanke.

Jag är så trött på att inte veta, fast jag vet. Jag fattar. Jag är inte dum i huvudet.

Jag fattar.

Jag är så trött på det här.

Jag vill inte spendera mina tankar åt någon som inte gör detsamma. Jag orkar inte.

Jag vill inte.

Snart mycket snart är jag klar med mitt skrivande. Och jag har en bok till dig.

Det är ensamt. Jag är ensam.

Jag är väldigt tacksam för stöd via telefon, sms och alla andra tänkbara metoder. Men jag är ensam. Jag blev halv. Den andra halvan tyckte det var bäst att dra.

Jag är halv och kan inte riktigt få ihop det.

Känns som om det är mig det är fel på, när jag inte gjorde något fel egentligen.

Jag var ärlig. Jag öppnade mig. Jag visade mig sårbar. Och vad fick man för det? En näve skit och tretton sparkar i magen.

Nej jag är inte bitter på mänskilgheten. Jag är bitter på människor som envisas med att ljuga för mig när det enda jag någonsin ber om ärlighet.

Är det så svårt att säga sanningen? verkligen? Jag vet att sanningen ibland kan göra väldigt ont. Jag vet att det finns risk för att såra andra. Men förstår inte människor att när någon ljuger för en sårar det mer?

Att när någon berättar lögner får mig, så tar jag beslut baserade på vad jag tror är sanningen. Och det gör att jag tar fel beslut.

Och ja. jag blir skapligt förbannad när jag tar fel beslut på grund av någon annan feg sate inte kunnat säga sanningen från början.

Så.

Over and out