oh yes I did.
1- Jag har inte haft en sådan kul natt på så himla länge!
2- Jag har inte kommit hem klockan 5 på morgonen på ännu längre!
3- Jag har ingen som helst ånger idag. Allt känns bara precis fantastiskt!
4- Detta vad jag behövde för att sätta punkt för det här kapitlet!
Over and so out!
2- Jag har inte kommit hem klockan 5 på morgonen på ännu längre!
3- Jag har ingen som helst ånger idag. Allt känns bara precis fantastiskt!
4- Detta vad jag behövde för att sätta punkt för det här kapitlet!
Over and so out!
influensa från helvetet
oh yeah.
Det är vad jag har fått.
Och vad sa doktorn? Jo, att det är 'bara' influensa, inget att göra. Inga piller, ingen antibiotika.
Jag hade hellre haft en släng halsfluss, som jag brukar, så jag bara kan ta min medicin och bli frisk sen.
Skit samma. Jag ska ändå göra allt jag tänkt att göra den här helgen! Stor helg planerad. Och jäklar i min gata vad jag vägrar vara sjuk. Har varit inomhus i fan 48 timmar nu. Ska väl finnas någon gräns för hur länge man är tvungen att leva i exil? Ja?
Jag har även tänkt en del.
För att jag har för mycket tid att tänka när jag är ensam hemma i så många timmar. Inte kul nej. Men det kanske behövs?
Jag har tänkt på dom misslyckanden jag har bakom mig. Och jag har tänkt på vad som ligger framför mig. Och jag är rätt lycklig där jag är.
Jag älskar mitt jobb. Jag har världens bästa familj. En familj full av respekt och kärlek. Och jag har inte bara ett utan två olika rugbylag som jag avgudar. Ett hemmalag, och det jag är i nu. Och jag mår bra!
Jag är fortfarande sjukt orolig för framtiden, som vanligt. Men det är för att ingenting är klart än. Om jag inte får fast anställning, ja, då sitter jag lite på pottkanten. Men å andra sidan så har jag löst det förr, och löser det igen!
Flytta vill jag inte. Jag älskar mitt hem. Jag trivs här. Och jag tar hellre och jobbar extra än att flytta!
Så det går bra!
Och nu måste jag hitta på nåt sätt att få bort det onda i öronen. För det är skit!
OVER AND OUT
Det är vad jag har fått.
Och vad sa doktorn? Jo, att det är 'bara' influensa, inget att göra. Inga piller, ingen antibiotika.
Jag hade hellre haft en släng halsfluss, som jag brukar, så jag bara kan ta min medicin och bli frisk sen.
Skit samma. Jag ska ändå göra allt jag tänkt att göra den här helgen! Stor helg planerad. Och jäklar i min gata vad jag vägrar vara sjuk. Har varit inomhus i fan 48 timmar nu. Ska väl finnas någon gräns för hur länge man är tvungen att leva i exil? Ja?
Jag har även tänkt en del.
För att jag har för mycket tid att tänka när jag är ensam hemma i så många timmar. Inte kul nej. Men det kanske behövs?
Jag har tänkt på dom misslyckanden jag har bakom mig. Och jag har tänkt på vad som ligger framför mig. Och jag är rätt lycklig där jag är.
Jag älskar mitt jobb. Jag har världens bästa familj. En familj full av respekt och kärlek. Och jag har inte bara ett utan två olika rugbylag som jag avgudar. Ett hemmalag, och det jag är i nu. Och jag mår bra!
Jag är fortfarande sjukt orolig för framtiden, som vanligt. Men det är för att ingenting är klart än. Om jag inte får fast anställning, ja, då sitter jag lite på pottkanten. Men å andra sidan så har jag löst det förr, och löser det igen!
Flytta vill jag inte. Jag älskar mitt hem. Jag trivs här. Och jag tar hellre och jobbar extra än att flytta!
Så det går bra!
Och nu måste jag hitta på nåt sätt att få bort det onda i öronen. För det är skit!
OVER AND OUT
ska snart sluta gnälla.
Snart.
Så fort jag får bli frisk. För det är jag inte nu.
Jag har gjort allt rätt. Jag har inte tränat, jag har druckit mycket vatten, och jag har ätit mat så kroppen får energi till att bli frisk.
Hjälper det?. Nej.
Jag sitter här (nu utan feber) men med en ännu mer svullen hals och helt svullen i luftrören.
Jag har varit kass i fan 8 dagar nu. Jag orkar inte. Så fort jag kommer igång, och saker flyter på. Då ska det minsann skita sig på nåt sätt.
Men annars är det bra!
Var en asbra helg och det kommer bli flera det närmsta!
Facebook gör mig galen och jag orkar in och kolla. Fast det gör jag ändå. Och jag kan inte kontrollera känslor när jag är sjuk.
Jag blir lipig och jobbigt.
Jag ska bli frisk så jag kan vara lite glad igen. För så här är det ingen som orkar med mig!
Så fort jag får bli frisk. För det är jag inte nu.
Jag har gjort allt rätt. Jag har inte tränat, jag har druckit mycket vatten, och jag har ätit mat så kroppen får energi till att bli frisk.
Hjälper det?. Nej.
Jag sitter här (nu utan feber) men med en ännu mer svullen hals och helt svullen i luftrören.
Jag har varit kass i fan 8 dagar nu. Jag orkar inte. Så fort jag kommer igång, och saker flyter på. Då ska det minsann skita sig på nåt sätt.
Men annars är det bra!
Var en asbra helg och det kommer bli flera det närmsta!
Facebook gör mig galen och jag orkar in och kolla. Fast det gör jag ändå. Och jag kan inte kontrollera känslor när jag är sjuk.
Jag blir lipig och jobbigt.
Jag ska bli frisk så jag kan vara lite glad igen. För så här är det ingen som orkar med mig!
its over
Nu är det klart.
Och jag vet inte om jag är ledsen längre. Jag älskar den personen jag trodde att jag kände. Men det var inte den han visade sig vara. Om jag bara inte sett att den var denna personen han var, eller om han förändrades snabbt, det vet jag inte. Jag vet bara att den personen jag såg framför mig idag, inte var min varma trygga famn som jag förlitad mig på. Det var inte den personen som lovade att alltid vara ärlig och aldrig såra mig så. Det var någon annan.
Jag har haft det bra. Jag har kommit nära min familj på en nivå jag inte trodde var möjligt. Och jag fick stöd från ställen jag inte trodde jag skulle få. Jag jobbar med mig själv. Och jag börjar lära känna mig skälv igen. För sanningen är den att jag var så livrädd för att förstöra saker mellan mig och Honom att jag tappade bort vem jag var. Jag försökte anpassa mig till hans värld. Och det var inte min. Det var inte jag.
Och nu hittar jag mig själv igen. Och det känns bra!
Jag har mött bittra människor den här sommaren, och jag vill inte bli en av dom. Jag hatar inte. Jag kan inte hata. Jag är inte arg, för jag har ingen energi på att vara arg. Jag har bara energi att lägga på att laga mig själv. Och det känns bra. Det känns bra att säga att jag inte är arg. Att säga att jag inte vill något ont. För det är jag som gjort något rätt- För en gångs skull, så var det jag som gjorde rätt. Det var jag som älskade, försökte förstå och visade respekt. Och i slutändan så är det jag som kan gå med huvudet högt och aldrig skämmas över att jag gjorde vad jag kände och gjorde det med kärlek.
Jag lämnade med första delen i min bok till Honom. Och jag hoppas att han läser den. Jag hoppas att han någonstans undrar hur det här har varit för mig. För han har inte frågat. Inte en gång har jag ärligt härt frågan "hur mår du?"
Han kommer nog inte läsa. Han kommer se att jag packat den till honom och slänga den. Men jag gav honom iaf chansen att se från min synvinkel, så som han inte gett mig chansen att se det från hans, för han har aldrig förklarat, eller försökt få mig att förstå.
Det gör inget. Det är över nu. Och jag är faktiskt okej. Jag trodde inte att jag skulle bli det för några månader sen när jag grät så mycket att jag inte kunde andas. Men nu är det okej.
Hade aldrig klarat detta utan min familj och mina vänner.
Så!
Nya äventyr väntar!
LOVE
