2010
är ett år som mest bara varit en kamp. Konstant. Mot allt. Har haft en kropp soom demonstrerat, och ett psyke svagare än en stentorr kvist.
så jag har bara en sak att säga om året som kommer.
Jag ska bara skita i vad folk tycker igen och bara vara jag. Jag ska skriva. På riktigt. Sitta ner och försöka få ihop nåt vettigt så jag iaf kan göra något bra till minne av en ab de viktigaste människorna i världen, som lämnade mig i höstas. Jag har inte skrivit ordentligt sen dess. Jag vet. Men nu j'vlar.
Jag ska hitta mig igen. Jag ska sluta vara rädd för att få sparken. För ärligt, det löser sig. Det gör det alltid, och om jag får sparken för att jag säger emot så får det väl vara så. Jag klarar inte av att hålla tyst längre.
Jag vill skrika, så jag ska skrika. HÖGT HÖGT HÖGT!
Jag ska bara vara och vara lycklig. Jag ska ta upp rugbyn igen, jag vill spela, jag kan inte ljuga mer. Och nu när jag äntligen flyttar så kommer jag inte behöva spendera 1 1/2 timmes (enkel väg) trikk/buss/tbana dit. Jag ska gå ut mer, så jag kan få dansa till stenhög musik och försvinna in i min egen själ.
Jag ska sluta tjata på Oskar att han ska bädda sängen/diska/städa eller nåt. Jag ska sluta försöka väcka honom på morgonen. Han får göra det själv, jag orkar inte, jag blir bara arg. jag struntar i det, vill han försova sig till saker så får han väl göra det!
Älskar honom inte mindre för det!
känner i hela kroppen att det här är året som saker kommer att hända. Jag vet inte vad, men jag vet att det blir bra.
Så. Detta är bara början.
så jag har bara en sak att säga om året som kommer.
Jag ska bara skita i vad folk tycker igen och bara vara jag. Jag ska skriva. På riktigt. Sitta ner och försöka få ihop nåt vettigt så jag iaf kan göra något bra till minne av en ab de viktigaste människorna i världen, som lämnade mig i höstas. Jag har inte skrivit ordentligt sen dess. Jag vet. Men nu j'vlar.
Jag ska hitta mig igen. Jag ska sluta vara rädd för att få sparken. För ärligt, det löser sig. Det gör det alltid, och om jag får sparken för att jag säger emot så får det väl vara så. Jag klarar inte av att hålla tyst längre.
Jag vill skrika, så jag ska skrika. HÖGT HÖGT HÖGT!
Jag ska bara vara och vara lycklig. Jag ska ta upp rugbyn igen, jag vill spela, jag kan inte ljuga mer. Och nu när jag äntligen flyttar så kommer jag inte behöva spendera 1 1/2 timmes (enkel väg) trikk/buss/tbana dit. Jag ska gå ut mer, så jag kan få dansa till stenhög musik och försvinna in i min egen själ.
Jag ska sluta tjata på Oskar att han ska bädda sängen/diska/städa eller nåt. Jag ska sluta försöka väcka honom på morgonen. Han får göra det själv, jag orkar inte, jag blir bara arg. jag struntar i det, vill han försova sig till saker så får han väl göra det!
Älskar honom inte mindre för det!
känner i hela kroppen att det här är året som saker kommer att hända. Jag vet inte vad, men jag vet att det blir bra.
Så. Detta är bara början.
