linepine

Alltså. Jag känner lite såhär.
Skatteverket kan gå och ta sig nånstans.
Lång historia kort. Jag fick ett brev i feb typ där det stod att jag inte längre var skriven i Sverige. Jag var UTVANDRAD. Vilket jag fann ganska konstigt då den enda tiden jag inte var skriven i Sve var när jag var i norge i hela FEM OCH EN HALV MÄNAD!. Efter den vistelsen gick jag personligen till Skattemyndigheten och ändrade min adress hem till mamma igen så det inte skulle bli några problem.
Jag ringde till skatteverket efter jag fått detta brev och frågade vad de grejjade med. Och de sa att det stämde inte, jag var skriven i Sverige och allt var frid och fröjd. Jag var inte utvandrad och hon kunde inte riktigt förstå varför jajg fått ett sånt brev.
Tack för mig sa jag och la på.
Sen fick jag ingen dekleration. Igen fick jag gå till skatteverket och fraga hur detta kommer sig. Jag jobbade inte mycket i Sverige under 2008 men jag jobbade och vill gärna deklarera min inkomst. Jag fick inte, för att jag inte tjänat tillräckligt. Men det var lugnt, jag skulle få pengar tillbaka i aug. Ingen deklaration krävdes. Tack.
Nu när jag ringde och undrade hur dessa pengar skulle utbetalas och när (då jag börjar bli ganska pank efter en sommar med inte så mycket jobb) så svarar hon mig att jag kommer inte få några pengar förrän i dec. (???????)
Va. Hur menar ni nu?
Hon säger att mitt fall kommer bli granskat eftersom jag är utvandrad. MEN JAG ÄR JU FÖR I HELVETE I UTVANDRAD! nä.. det var ju konstigt säger hon. Om de sa så här till dig och du ringt så är det ju inte riktigt riktigt att du ska vänta. Nä, det tycker inte jag heller sa jag.
Hon säger att hon ska prata med VBG skattekontor och be de ta bort den spärren som gör att jag inte får mina pengar för detta stämmer ju uppenbarligen inte. Tack sa jag. Sen fick jag vänta i luren .Vilket jag gjorde. Nu kommer det absolut bästa av allt. Tanten i VBG kunde inte häva spärren eftersom JAG INTE HADE DEKLARERAT. Så jag får fylla i en förfrågan om att få mina pengar tidigare, alltså be skattemyndigheten om en tjänst. Som jag inte hade behövt be om alls om det var så att de hade den minsta lilla koll på vad de själva gör. Kanske faktiskt borde utvandra på riktigt för att slippa precis handikappade byrås.
Och sen har vi alfakassan. Som jag ännu inte fått. I början på Juni skrev jag in mig där. Tack. Jag visste att det fanns en anledning till att jag hållit mig undan dessa ställen fram tills nu. Och enda anledningen till att jag inte säger "ta era pengar, jag vill inte ha dom, skiiiiiiiiteeeer i eeeeer" är att jag behöver dom. Fan. Nästa sommar ska jag inte vara ledig. Jag tänker jobba.

Jävla blablablablablablabla.

Ytterligare ett år gick.. och det blir bara mer och mer drama varje år som går.. Det var oskyldigt när jag var yngre. Och det är inte utan att jag undrar om det är att man vänjer sig vid värre och värre saker så allt måste vara större för at det ska få fram en reaktion i kroppen.

Vad hände året jag var 25 då?

Jag åkte tillbaka till NZ. För att få någoting att fungera som inte var menat att fungera. Skam den som ger som ger sig!'

Jag bestämde mig för att bryta mina mönster.
Och gjorde det.
Vilket resulterade i Oskar.

Och Oskar står för allt som jag inte ens visste att jag sökte.

Jag spelade match mot finland.. som vi förlora.

Jag slutade röka. Och snusa.
Och började söka och snusa.
Och slutade igen.
Bara för att börja igen.

Har flyttat ganska många gånger.. vilket vid detta laget inte är en skräll.

Jobbat massa. Som vanligt.

Saknat annika alldeles för många gånger.

Gråtit floder! Vet inte vad som hänt.. kommer kanske med åldern men jag har blivit en lipsill som kan börja gråta i tid och otid. Inte för att jag är ledsen.. det bara kommer.

Jag byggde scen på läckö. Vilket jag inte ville. Men som visade sig vara en av de bästa dagarna någonsin.

Jag har skaffat mig lite självkontroll. Typ iaf.
 
Har glömt säkert 29 födelsedagar.

Fått en blåtira.

Inte så mycket intressant egentligen. Men i grund och botten har detta året (trots idioter vars namn jag inte ens nämner längre) har varit så sjukt bra. Jag har lärt mig mer om mig själv. Och jag trodde att jag hade koll innan liksom.. Men icke.
Jag sitter i Oskars kök och han sitter och babblar och tror att jag lyssnar.. Jag lyssnar. Ibland. Oftast.
Jag behöver inte lyssna på allt. Jag är gammal nu. Närmare 50 än 0.
Men jag är lycklig, Och det är det som spelar någon roll.

Jag raderade allt. Tog bort alla gamla inlägg.
Det fick vara bra nu.
Det var dags för nytt. Det var dags att faktiskt ta bort det gamla som jag knappt känner igen mig i längre. Och ge plats för den "nya" Line som sakta men säkert vuxit fram.
Jag är fortfarande rätt sur av mig. Och tycker att människor är dumma i huvudet. Men jag tänkte att jag kanske gör mig en själv en tjänst om jag börjar om från scratch. Det var ju det jag gjorde när jag kom hem. Och det har ju gjort att jag mår bättre än någonsin förr.
Så kanske kanske kanske kan skrivandet bli något mer nu. Om jag har tur.


Känns bra. Alla mina gamla texter borta. Svävar i rymden någonstans.
Skönt.
Befriande.