linepine

Ytterligare ett år gick.. och det blir bara mer och mer drama varje år som går.. Det var oskyldigt när jag var yngre. Och det är inte utan att jag undrar om det är att man vänjer sig vid värre och värre saker så allt måste vara större för at det ska få fram en reaktion i kroppen.

Vad hände året jag var 25 då?

Jag åkte tillbaka till NZ. För att få någoting att fungera som inte var menat att fungera. Skam den som ger som ger sig!'

Jag bestämde mig för att bryta mina mönster.
Och gjorde det.
Vilket resulterade i Oskar.

Och Oskar står för allt som jag inte ens visste att jag sökte.

Jag spelade match mot finland.. som vi förlora.

Jag slutade röka. Och snusa.
Och började söka och snusa.
Och slutade igen.
Bara för att börja igen.

Har flyttat ganska många gånger.. vilket vid detta laget inte är en skräll.

Jobbat massa. Som vanligt.

Saknat annika alldeles för många gånger.

Gråtit floder! Vet inte vad som hänt.. kommer kanske med åldern men jag har blivit en lipsill som kan börja gråta i tid och otid. Inte för att jag är ledsen.. det bara kommer.

Jag byggde scen på läckö. Vilket jag inte ville. Men som visade sig vara en av de bästa dagarna någonsin.

Jag har skaffat mig lite självkontroll. Typ iaf.
 
Har glömt säkert 29 födelsedagar.

Fått en blåtira.

Inte så mycket intressant egentligen. Men i grund och botten har detta året (trots idioter vars namn jag inte ens nämner längre) har varit så sjukt bra. Jag har lärt mig mer om mig själv. Och jag trodde att jag hade koll innan liksom.. Men icke.
Jag sitter i Oskars kök och han sitter och babblar och tror att jag lyssnar.. Jag lyssnar. Ibland. Oftast.
Jag behöver inte lyssna på allt. Jag är gammal nu. Närmare 50 än 0.
Men jag är lycklig, Och det är det som spelar någon roll.