so you say
jag kan utan att överdriva säga att detta är det värsta någon har gjort mot mig.
Jag är sårad, ledsen och besviken.
Det har återigen visats att folk är inte att lite på. Och det var ju surt.
Kul att du är ledsen. Synd om dig. Kul att du har dåligt samvete. Synd om dig.
Eller inte.
Ta ditt eget ansvar. Jag är bara förbannad att det var jag som fick ta smällen, för att du inte visste hur man skulle göra.
Man är ärlig. Det enda jag någonsin bett om. Men inte ens det.
sanning
jag vet väldigt väldigt lite just nu.
Men efter samtal med så många själar och med mig själv har jag kommit fram till följande.
Tid.
Tid är vad som kommer visa vad som kommer att ske. Jag kan inte stressa, pusha eller tvinga fram någonting. Tid att lära känna sig själv igen kommer visa vad som är rätt att göra i slutändan.
Tid att läka.
Tid att tänka.
Tid att känna.
Jag vet att människor just nu har en liten tanke i sig som säger att jag är naiv. Att jag kommer bli sårad i slutändan om jag gör som jag gör. Om jag inte bara släpper.
Men jag har tänkt. Och jag har funderat.
Och om jag någon gång ska ha tålamod och ge tid så är det nu.
Är det någon gång jag ska vara ärlig mot mig själv och vad jag känner. Så är det nu.
Jag känner vad jag känner. Varken mer eller mindre.
Som sagt. Vet inte mycket. Men jag vet det. Och jag vet att det jag gör kommer vara det jag inte ångrar i framtiden. Det kommer vara det jag ser tillbaka på och är stolt över, oavsett hur slutet blir.
För jag följer mig själv.
Amor Vincit Omnia
