jag har tappat bitterheten någonstans..
I samband med denna lyckliga (konstant fult flinande jag) så har jag tappat min bitterhet.
Och i den låg så mycket av vem jag är. Och jag vet inte riktigt hur man fungerar utan den. Det finns inget som egentligen stör mig längre. Jag bara rycker på axlarna och tycker att Jaja, gör som ni vill suckers, jag är lycklig.
Jag har gått och blivit snäll. Krille (chefen) sa någonting för några veckor sen, minns inte exakt vad, men jag minns att han väntade sig en vanlig reaktion (Line flyger i taket och sätter honom på plats) men den kom inte. Och han stod mest förvånad och undrade varför jag inte blev arg, han sa det ju för att retas juh. Men det bara kom inte. Jag kunde inte.
Har hänt massa sånt. Jag är inte lika snabb i elakheterna i munnen. Och det gillar jag inte!
Den cyniska Line är inte borta.
Tro mig.
Jag har inga som helst förhoppningar om att mänskligheten är god i grund och botten eller att saker bara löser sig. Jag har inte gått och blivit korkad. Jag tror fortfarande någonstans att Oskar nog inte är så bra som han verkar och det kommer tiden visa. Men den tanken försvinner mer och mer. Förr tänkte jag det jämt, nu börjar jag släppa misstänksamheten. Det är inte värt att trycka på hans knappar och få honom att tro att jag inte litar på honom, för det gör jag.
Konstigt nog.
Jag gillar bara inte att jag också tappat mitt skrivande. Om jag inte kan vara ironisk och bitter, vad kan jag slriva då? kärleksballader? Poesi som får dig att gråta för det är såååå vackert? (hahahahahahahahaha, skulle inte tro det).
Får hitta något annat att skriva helt enkelt. För jag skäms over att skriva om hur jag känner, för det skulle bara bli rosa och små hjärtan överallt. Och det skulle jag också kräkas över.
Och jag gillar inte att kräkas.
Over and UT
jag tycker inte heller om att kräkas. eller att tvivla på min personlighet. eller att ifrågasätta om min cynism e min personlighet eller summan av livet. för om svaret på den frågan e "summan av livet" så skrämmer det skiten ur mig. vem e jag då? men å andra sidan så säger ju du alltid hur otroligt mycket jag har mjuknat dom sista åren & hur du gillar den sidan bättre. kan du inte cut-dig-själv-samma-slack? funkar det för mig borde det göra det för dig. vi e ju ändå typ samma person=) älskar dig mest. men det vet du. (we're pretty, we're hot, we're everything you're not!)
Att inte vara arg eller bitter eller cynisk är att växa upp och försona sig med livet och det skall du vara glad åt min älskade dotter! Din humor har du fortfarande kvar och rapp i käften lär du nog vara i hela livet och det är oxå en gåva. Puss på dig!
VILL du förknippas med bitterhet?? själv tror jag inte att du uppfattas som sådan!! å varför skulle du inte va värd att få må bra, va lycklig?? all energi som försvinner i utbrott mm kanske är bra till annat...
att du tycker oskar e fantastisk kan bero på att du också är det!!
å de här med att va snäll e INTE detsamma som att vara mesig, menlös, utan karaktär... man kan fortsätta va humoristisk utan att bli bitchig å man kan ha en mkt vass o giftig tunga utan att skada andra eller sig själv
de kanske är på tiden att du uppskattar dig själv som den du är... att du törs att älska dig själv med alla brister och fördelar!! vem vill umgås med felfria människor??
skrivkramp??? jag tror det saknas en bok... rugby for dummies
