frustration allan
Sååååååå trööööötttt på mig själv.
Saker jag önskar bara kunde försvinna ur mitt huvud är följande;
Vad jag ska bli när jag blir stor. Jag vet fortfarande inte. Och det finns massa saker jag vill göra, och sen bestämmer jag mig inte för något utav det i rädsla att det ska bli fel. Det som händer är ju då att jag bara går omkring och låter tiden rinna mig genom fingrarna. Och kommer förmodligen stå och trampa på samma jävla ställe om ett år. Då ett år äldre. Vill inte vill inte vill inte.
Att jag inte kan bli av med mitt sura humör. Jag känner mig som ett åskmoln som går omkring. Och jag försöker låta bli, men det bara bubblar inom mig. Detta resulterar i att jag börjar gråta över precis vad som helst. "Ville du inte ha lingon till din köttfärslimpa?... men men.. nu har.. jag *snyft* redan *snyft* lagt *snooooor* på det.."
Titta på mig själv i spegeln är ingen bra plan alls.. gahhhhh!! om jag bara kunde få byta utseende helt. Sen någon annan där en stund. Sen ha någon annans röst. Och min garderob!! FYFYFYFYFYFYFYFYFYFY. Ta bara bort!
Ska jag byta jobb då? har ju blivit erbjuden ett annat.. men nej nej nej! Jag trivs där jag är.. det känns bara vardag och det är väl där alla mina problem börjar. Och jag tror aldrig jag kommer lära mig. Då kommer vi till nästa problem. Hur länge orkar Oskar med mig? Ärligt talat. Jag fattar inte. Han är så luuuugn och sansad. Hetsar itne upp sig eller får sån panik som jag får. Och han får framförallt inte panik när jag börjar med mina hysteriska utlägg.. men hur länge orkar han det?
Imorgon ska jag iaf förändra det jag kan. HÅRET!! Helt. ska fan klippas ordentligt. Och färgas.
SÅ det SÅ
