linepine

Kanske inte det roligaste jag behövt fundera ut, men jag var tvungen.

Sen jag flyttade hit så är det någonting som känns mysko i kroppen. Inte att jag inte trivs, mer orolig för framtiden, hur sommaren kommer bli, hur jag ska lösa det med rugbyn och med lipz.
För sanningen är den att jag bor här nu. Jag trodde inte jag skulle känna såhär, men för första gången i mitt liv så har jag ett hem. En plats där vill vara, en plats där jag vill landa. Det tar emot nåt så hemskt att flytta tillbaka till thn i sommar. Inte för att jag inte vill spela rugby. För tro mig, det vill jag nästan mest. Men jag räknade inte med att jag och Oskar skulle vara så bra. Jag räknade inte med att vilja vara med honom jämt, och sova tillsammans varje natt. Jag räknade inte med att vi skulle göra så fint hemma och trivas så bra att jag inte vill vara någon annanstans. Känns som jag klippt banden hem nu.
Trollhättan har alltid varit dit jag återvänder annars, när jag har lekt färdigt med allt annat typ. Men denna gången är jag inte ute och leker. Jag har varit mätt på trestad i flera flera år, och det är skönt att känna att nu är det nog faktiskt färdigt med det.
Samtidigt så känns det absolut piss att kanske inte kunna vara där så mycket som jag vill.
Jag har iofs en plan, jag borde kunna jobba mån-tors och pendla på helgerna. Det borde gå. Och eftersom säsongen är så kort nu så blir det inte många helger heller. Och då kanske jag kan spela med Oslo damer också samtidigt. Vet inte hur det funkar med olika förbund och sånt, men det borde gå.
Det enda kvar då är Lipz. Känns inte bra att säga att jag kanske inte kommer jobba i sommar, när jag innan sagt att jag ska. Samtidigt som jag känner att jag fyllar 27 i sommar. Kanske är färdig med krogen också?..

Jag kan säga att jag vet egenligen varken in eller ut, men jag vet varför jag haft den klumpen i magen. Och det är ju steg 1 antar jag.