Jag går sönder när Han går sönder.

Ja. Så är det när man är två.
Man bär på två personers känslor. Jämt. Och det är ju sjukt bra när det är bra. Mindre roligt när det stretar emot.

Jag blir så ledsen. Han har lite svårt att få jobb. Vilket gör mig arg på alla arbetsgivare som finns.
Han är ju så sjukt mycket bättre på att jobba fysiskt än vad jga är. Men jag har varit här förut och dom råkade gilla mig så jag får jobb med en gång.
Som vanligt.
Men han får kämpa. Och jag vill inte att han ska må dåligt. För det gör han när han inte jobbar. Vem skulle inte må dåligt över det?
Det kommer lösa sig. Inom sin tid. Men de här 4 dagarna har varit hemska. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet hur han känner. Och det är pissjobbigt.

Sen får jag dåligt samvete för att jag har det "så lätt". NEJ. Han lägger absolut ingen skuld, han är glad för mig. Men jag är inte så glad för mig. Jag blir inte så glad när han är ledsen.
Det är tydligen såhär det är att vara två på riktigt. Jag visste inte att man kunde känna så mycket med en annan på ett sånt sätt.

Det kommer lösa sig. Snart hoppas jag.

Förutom det så är allt hur bra som helst! Jag älskar att vara sambo med Oskar. De 14 minuterna jag har på morgonen när jag snoozar är GULD. Det är FJORTON minuter av värme.

Att vakna med den man älskar måste vara det bästa.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är bra att ni är två och att du känner som du gör, det är viktigt. Det kommer att ordna sig, Oskar får jobb snart och då känns det bättre. Var glada att ni har varandra! Puss, mamma som tror på er forever!

2010-01-10 @ 12:21:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0