så vi bara fortsätter att vara..
Jag letar konstant efter "meningen med livet"
Och jag är garanterat inte ensam.
Ju mer jag funderar, desto mer osäker blir jag. När jag läser böcker om universum och dess oändlighet, kan jag inte för mitt liv förstå vad vi egentligen är.
"att det inte skulle finnas mer liv i universum känns overkligt, men det kan ju lika gärna bara flax att vi hamnade här, och vi skulle kunna vara dom enda" stod det i en bok.
Så om det är så att det bara är ren tur (otur) att vi är här. Vad är syftet. Och den hemska, hemska sanningen är nog att det inte finns något syfte. Och då blir det helt plötsligt väldigt mycket mer jobbigt. För om det inte finns nåt syfte, vad fan genomlider vi allt till höger och vänster för?
Varför oroar jag mig, varför vill människor ha en karriär, eller pengar. Varför varför varför? pengarna hjälper ingen i längden. Det kanske gör att du kan leva bekvämt, hur länge? 80 år? vad är 80 år av denna världs tid?
Jag kan ibland önska att jag levde på den tiden (långt långt tillbaka) när man var säker på att gudar fanns, och med det "påhittet" så fanns det en garanterad mening. En riktig mening med livet, att få komma till en bättre plats efteråt.
Den ultimata överlevnadsinstikten. Det människan håller kvar vid till det sista. Hoppet om en bättre framtid.
Och man behöver inte ens ha det speciellt dåligt för att fantisera om en bättre framtid. Att det kommer en tid som det lugnar ner sig, det kommer en tid som man vet vad man vill, det kommer en tid när saker faller på plats. Ett hopp utan riktigt hopp.
Vi kämpar, dag ut och dag in. Vi jobbar, vi känner, vi älskar, vi hatar, för att senare begravas och efter x antal år glömmas. Bara för att nästa generation ska göra samma saker igen. Vi kommer på nya saker, teknik, dieter, mat, sätt att producera mer mer mer. Till vilken nytta? för vilken framtid?
Man talar om global uppvärmnng. Arter utrotas, försvinner för gott. Och det är hemskt. Ja, det är hemskt. Men det har alltid hänt. Det har hela tiden gått till på det viset.
Vi kommer på ett botemedel till en dödlig sjukdom, det kommer en ny som är 15 gånger värre. Vi kämpar och kämpar. För att ändå bli besegrade.
Vi blir alltid besegrade.
Så, återigen. Vad är meningen?
Och jag är garanterat inte ensam.
Ju mer jag funderar, desto mer osäker blir jag. När jag läser böcker om universum och dess oändlighet, kan jag inte för mitt liv förstå vad vi egentligen är.
"att det inte skulle finnas mer liv i universum känns overkligt, men det kan ju lika gärna bara flax att vi hamnade här, och vi skulle kunna vara dom enda" stod det i en bok.
Så om det är så att det bara är ren tur (otur) att vi är här. Vad är syftet. Och den hemska, hemska sanningen är nog att det inte finns något syfte. Och då blir det helt plötsligt väldigt mycket mer jobbigt. För om det inte finns nåt syfte, vad fan genomlider vi allt till höger och vänster för?
Varför oroar jag mig, varför vill människor ha en karriär, eller pengar. Varför varför varför? pengarna hjälper ingen i längden. Det kanske gör att du kan leva bekvämt, hur länge? 80 år? vad är 80 år av denna världs tid?
Jag kan ibland önska att jag levde på den tiden (långt långt tillbaka) när man var säker på att gudar fanns, och med det "påhittet" så fanns det en garanterad mening. En riktig mening med livet, att få komma till en bättre plats efteråt.
Den ultimata överlevnadsinstikten. Det människan håller kvar vid till det sista. Hoppet om en bättre framtid.
Och man behöver inte ens ha det speciellt dåligt för att fantisera om en bättre framtid. Att det kommer en tid som det lugnar ner sig, det kommer en tid som man vet vad man vill, det kommer en tid när saker faller på plats. Ett hopp utan riktigt hopp.
Vi kämpar, dag ut och dag in. Vi jobbar, vi känner, vi älskar, vi hatar, för att senare begravas och efter x antal år glömmas. Bara för att nästa generation ska göra samma saker igen. Vi kommer på nya saker, teknik, dieter, mat, sätt att producera mer mer mer. Till vilken nytta? för vilken framtid?
Man talar om global uppvärmnng. Arter utrotas, försvinner för gott. Och det är hemskt. Ja, det är hemskt. Men det har alltid hänt. Det har hela tiden gått till på det viset.
Vi kommer på ett botemedel till en dödlig sjukdom, det kommer en ny som är 15 gånger värre. Vi kämpar och kämpar. För att ändå bli besegrade.
Vi blir alltid besegrade.
Så, återigen. Vad är meningen?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är ju just det du skriver om som är meningen. Att vara här och leva. Kanske kan man tänka som så att vi skall vara tacksamma för att vi fått just det, livet, även om det inte alltid är lätt? Men vem har sagt att det skall vara lätt att leva och skulle inte det bli tämligen tråkigt i längden?
Att kunna känna sorg, glädje, hoppfullhet, meningslöshet, ja hela det registret som vi kan förnimma är väl ändå något att ta emot? puss o kram
Trackback
