2011
Har varit ett skitår.
2010 var inte så kul heller.
Det började när tomas försvann. Där var starten.
Sen rasar allt. Sakta men säkert så glömmer jag bort vem jag själv är. Och jag tappade bort mig själv i ett förhållande. För att jag var så livrädd att vara mig, och att då skulle det hålla. Jag ville så gärna passa in. Jag ville med all min kraft vara snäll snäll snäll och trygg. Men jag är inte det.
Jag vill lära mig bli arg igen. Jag vill kunna säga vad jag tycker igen utan att bry mig ett skit om det är omtyckt eller inte. Var är jag?
Vem är jag?
Jag känner att jag lägger lock på mina egna känslor, för att dom är inte mina vänner. Mina känslor är en fiende som jag vill ignorera in i döden.
Men det är ju inte jag.
Jag är ju känslor jämt.
Jag känner om allt.
Men jag vill inte.
Jag är så trött på att slåss med mig själv.
Jag är trött på dig. Jag är trött på att undra, att fråga saker rätt ut i tomma intet, för det finns inga svar att hämta.
Jag är trött på att det är jävla jul.
Jag är trött på att jag inte kan skriva som jag vill. Jag har ju skrivit en jävla bokjävel. Men inte skickat den någonstans. För att den är inte bra.
Vem skulle vilja läsa? Vem vill egentligen veta vad jag tycker.
Och vem vill jag egentligen ska veta?
Jag vill att det här året ska vara över. Jag vill att det ska vara Januari och jag kan känna att det är ett nytt år. Jag vill bara inte mer.
Jag vill känna att det finns en mening. Det finns väl en mening? "livet är som en blank tavla, och meningen är att man ska slänga så mycket färg på den som möjligt"
Mmm. Den som sa det är dum i huvudet.
Jag vill bara känna att jag hör hemma. Är det så mycket begärt?
2010 var inte så kul heller.
Det började när tomas försvann. Där var starten.
Sen rasar allt. Sakta men säkert så glömmer jag bort vem jag själv är. Och jag tappade bort mig själv i ett förhållande. För att jag var så livrädd att vara mig, och att då skulle det hålla. Jag ville så gärna passa in. Jag ville med all min kraft vara snäll snäll snäll och trygg. Men jag är inte det.
Jag vill lära mig bli arg igen. Jag vill kunna säga vad jag tycker igen utan att bry mig ett skit om det är omtyckt eller inte. Var är jag?
Vem är jag?
Jag känner att jag lägger lock på mina egna känslor, för att dom är inte mina vänner. Mina känslor är en fiende som jag vill ignorera in i döden.
Men det är ju inte jag.
Jag är ju känslor jämt.
Jag känner om allt.
Men jag vill inte.
Jag är så trött på att slåss med mig själv.
Jag är trött på dig. Jag är trött på att undra, att fråga saker rätt ut i tomma intet, för det finns inga svar att hämta.
Jag är trött på att det är jävla jul.
Jag är trött på att jag inte kan skriva som jag vill. Jag har ju skrivit en jävla bokjävel. Men inte skickat den någonstans. För att den är inte bra.
Vem skulle vilja läsa? Vem vill egentligen veta vad jag tycker.
Och vem vill jag egentligen ska veta?
Jag vill att det här året ska vara över. Jag vill att det ska vara Januari och jag kan känna att det är ett nytt år. Jag vill bara inte mer.
Jag vill känna att det finns en mening. Det finns väl en mening? "livet är som en blank tavla, och meningen är att man ska slänga så mycket färg på den som möjligt"
Mmm. Den som sa det är dum i huvudet.
Jag vill bara känna att jag hör hemma. Är det så mycket begärt?
Kommentarer
Postat av: Maria Lundh
Känner igen mig själv så jävla väl i det du skriver.. Har haft riktiga pissår bakom mig, år där precis allt känns meningslöst och hopplöst.. År där allt man gör blir fel, allt man säger blir fel.. År där man ÄR fel.. Jag lider verkligen med dig!
Tro det eller ej, men det kommer en tid där alla pusselbitar faller på plats och allt bara stämmer! Det kommer, jag lovar! Klen tröst när man mår som pissigast, jag vet! Men stå ut!!! Din tid kommer!
Ta hand om dig!
Kramar
Postat av: Karolina
"Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer"
Kram på dig, bästa bästa Line! <3
Trackback
