Akta så jag inte skrämmer någon!
Mmmm... För det är tydligen så att om man är för rak så kanske den stackars pojken blir rädd.
Just det jag glömde, han är ju man.. Och därmed slipper denna att ta ansvar eller förklara sig. Och jag ska som snäll flicka sitta och vänta på att denna pojke/man ska höra av sig (eller inte). Inte nog med detta, jag ska dessutom ha förståelse för allt! Jag ska förstå att det inte funnits tid, jag ska förstå det hemliga meddelandet han skickade via telepati till mig, jag ska förstå hur jobbigt det var för HONOM att göra slut, för han grät mest. Jag ska förstå att jag inte får svar på raka frågor för dom VET inte. Säg det då? J a g. V e t. I n t e. Tre ord. Tio bokstäver. Men ett svar iaf.
'line gör inte så, dom blir skrämda' just det ja. Jag glömde. Peeeniis hade dom ja. Jag ska genast skärpa mig och sätta på mig mitt bästa leende och låtsas som att jag tar saker med en klackspark.
Och gud förbjude mig om jag säger att jag hellre somnar tillsammans med någon än ensam. För det mina vänner är INTE att vara en självständig modern kvinna!!
Jag tror att en stor del av mitt sista år (doktor, mediciner och gruppterapi) ligger naturligtvis i att jag tar på mig ansvar för ALLA. Men också i (som jag sagt förut) att mina mest självklara instinkter och magkänslor blir med en gång nedröstade av samhällets kod. Man ska helt enkelt inte bete sig som mig. No sir.
Men vet ni? Jag gör ingen illa. Jag stöttar mina nära. Jag behandlar människor jag möter med respekt, så jag kan faktiskt få vara hur jag vill.
Jag svor att jag inte skulle bli bitter. Det är jag inte. Men jag är tveksam till människor. Spelar nog ingen roll ändå, för jag kommer ändå kasta mig in i nästa känsla som kommer över mig. För det är JAG.
