linepine

Det är så det känns.
Jag mår ju faktiskt bra. Jag har det bra. Jag har fått fast jobb. Med bra betalt. Mer betalt än vad ett butiksjobb vanligen ger.
jag har mitt lag. Som litar på mig. Som stöttar mig. Som finns där.
Jag har min lägenhet. Som ligger på ett bra ställer, i en storstad. Och jag kan om jag vill bo här alldeles själv. För att jag har ett bra jobb och råd med det.

Jag har min terapi. Min grupp där jag delar tankar och känslor. Och det är bra. Och jag blir bara bättre och bättre för varje dag. Hittar mig själv igen, och lär mig trivas med mitt eget sällskap mer och mer.

Bittersweet? Ja. jag hade inte varit här om jag inte förlorat något otroligt viktigt. Någon. Om jag inte hade tappat förtroendet för den enda jag hade det för, och var tvungen att lära mig att lita mer på mig själv.
Så ja. Konstig känsla. Men jag kan helt ärligt säga att jag vet vad jag skulle valt om jag fick valet mellan det två. Gå tillbaka i tiden och fortsätta vara den jag var och ha honom. Eller förlora honom och vara där jag är idag. Och jag vet inte. hade man frågat för några månader sen hade jag gått tillbaka utan att blinka. men inte nu.

Jag har uppfyllt mina mål jag haft. Har skrivit en bok. Bytt jobb helt. Skaffat hjälp.
Jag har gjort det. Med hjälp och råd. Men fortfarande jag som gjorde det.
Nu är det dags att skaffa nya mål!

Över och ut