Egoist och tom
Jag avskyr att vara likgiltig. Kunde varit skönt om jag var det för att 'man bara är det ibland'. Men så fungerar det inte.
För mig så handlar det oftast om att jag lyckats (med det som kämpat mig till hela tiden) att stänga ute allt vad känslor heter. Men när jag väl är här, så vet jag att det bara är en tidsfråga innan det brister. Hur det brister är alltid en överraskning. Det kan vara den minsta lilla sak som bara kommer över mig, och river upp hela mig till ett blödande sår, eller så ger jag mig ut och medvetet ställer till det på något sätt. Så jag får något att känna nåt för (vilken känsla som helst, bara jag får känna).
Nu hänger jag upp mig på att jag väljer och åka till stallet två ggr i veckan. Varför det är jobbigt? Jo, för jag gör det bara för mig. Det gynnar ingen annan att jag åker till stallet och slutar vara tillgänglig på telefon i några timmar. Jag gör det inte för att förbättra mig på nåt sätt. Jag bara gör det för att det är skönt. För att hästar luktar gott. För att dom blir glada av att springa. För att man kan pussa dom på mulen, och den är alltid varm. Egoistiskt. Jag gör något bara för mig.
Det. Är. Jobbigt.
